Praktisk klokhet

Begreppet praktisk klokhet syftar på färdigheterna som gör att människan kan leva i ett samhälle. Collins beskriver det som en allnärvarande expertis. Praktisk klokhet är tyst och består av en för individen unik integration av den tysta kunskapens olika nivåer(läs mer). Ett vardagligt ord för detta är omdöme.

Praktisk klokhet utvecklas genom bildning. Det moderna bildningsbegreppet, kan enligt idéhistorikern Bernt Gustavsson, beskrivas som en resa. Resan börjar på en plats där vi känner oss hemma. Att resa handlar om att ge sig ut på okänd mark, öppna sig för det främmande och göra nya erfarenheter. Vid återkomsten kastar de nya erfarenheterna sitt ljus på det välbekanta, och platsen vi startade ifrån kan förstås på ett nytt sätt. Det innebär att bildning handlar om både att vara den del av en tradition och samtidigt kunna frigöra sig från traditionen.

Det moderna bildningsbegreppet skiljer sig från den kulturelitism som man vanligtvis förknippar med begreppet. Traditionellt knyter bildning knyter an till 1700-talet vars centrala tanke var att människan bildar sig, skapar sig till något som inte är givet på förhand. I de skandinaviska länderna kom bildningsbegreppet även att kopplas till folkbildning. Här räckte det inte med att folket lärde sig teorier, teorierna skulle vara till praktisk nytta. Bildning i folkrörelsesammanhang handlade också om frigörelse och strävan efter bättre levnadsvillkor. Folkbildningsidealet har åter blivit relevant med tanke på vetenskapens politiska roll och den proletarisering av professionella som följt i kölvattnet på nedmonteringen av välfärdsstaten.

Det moderna bildningsbegreppet är praktiskt och lokaliserat i skärningspunkten mellan teori och praktik. Det består av en kombination av inre vetande och lärande. Det är i rörelsen mellan förtrogenhet och kritik som den praktiska klokheten utvecklas och ger oss insikter och mognad.

Att betrakta praktisk klokhet som en del av professionell kompetens kräver andra måttstockar än granskningssamhällets evidens- och kvalitetsmätningar. Vi måste utgå från att utan kunskap skulle vi inte kunna förstå och dela tillvaron med varandra. För att kunna delta i kunskapsprocesser måste vi vara beredda att ge oss ut i okända landskap och göra nya erfarenheter. Men det okända landskapet är paradoxalt nog det egna vetandet, det vill säga den tysta kunskap som ligger förborgad i våra kroppar. Måttstocken för praktisk klokhet är därför människan själv.

Människan som alltings mått är en etisk ståndpunkt. Den innebär att om något är illa för en enda människa, så är det illa för alla. Detta är mer uppfordrande än det verkar – för om människan är alltings mått, så måste hon själv kunna värdera vad som är gott och ha tillräckligt höga tankar om sig själv för att inte acceptera vad som helst. Människan som alltings mått kräver kritiskt omdöme och personlig autonomi, det vill säga praktisk klokhet. Hur gärna vi än vill kan vi aldrig kan ställa oss vid sidan av och observera. Praktisk klokhet innebär i praktiken att vi inte kan se forskning och professionell praktik som objektiv och förutsättningslös. Förändring är det moderna samhällets naturliga tillstånd, förändring är också mekanismen bakom den professionella kompetensens utveckling och utbredning.

Den praktiska klokheten formas när vi deltar i samhället och samhällsstrukturerna och kunskapsobjekten  blir till inre sociala representationer. Genom representationerna deltar vi i samhället, de konstituerar våra olika agentskap. Professionell praktikförståelse är innesluten i den praktiska klokheten och består av förmågan att på ett realistiskt sätt anpassa sig till det givna handlingsutrymmet utan att förlora sin kritiska sans och praktiska kreativitet. Här kan vi tala om professionell bildning. Den består av en förtrogenhet med professionernas förvaltning av kunskapsobjekten samt insikt i professionens villkor och position i samhällslivet. Eftersom professionerna är inneslutna i samhällskontexten kommer den professionella bildningen oundvikligen att formas av de värderingar som dominerar kunskapspolitiken. Därför behöver vi en explicit teori om fenomenet professionell kompetens för att kunna öppna den praktiska klokhetens tysta värld. En sådan teori kan bidra till utvecklingen av professionell kompetens och en mer substantiell kritik av kunskapspolitiken.

Till Kunskapsobjektet                                                                                                    Till Praktisk intelligens

Källor

Collins, Harry, & Evans, Robert. (2007). Rethinking Expertise. Chicago: The University of Chicago Press.
Ekström, Anders, & Sörlin, Staffan. (2012). Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle. Stockholm: Norstedt.
Gustavsson, Bernt. (1996). Bildning i vår tid. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Gustavsson, Bernt. (2009). Utbildningens förändrade villkor. Stockholm: Liber.
Liedman, Sven-Erik. (2004). Bildning, frihet och motstånd. 2013, from http://www.hsv.se/bildning