Månad: januari 2016

angel-489524_640

 

EN GOD MÄNNISKA

Flyktingkris och EU-migranterna utanför matbutiken i Stockholmsförorten där jag bor! Utsatthet och mänskligt lidande har blivit en del av vår vardag, och det går inte komma undan. Varje gång jag hör om flyktingkrisen, och varje gång jag går förbi en tiggande EU-migrant väcks både mitt medlidande och min irritation. Och jag frågar mig – är jag en god människa?

Då dyker romanen En god människa av Nick Hornby upp i mina tankar. Jag minns att den erbjöd en välgörande och humoristisk distans till frågan om godhet. Jag bestämde mig för att läsa om den.

Romanen handlar om Katie, en läkare i 40-årsåldern som är gift med den argsinte kulturarbetaren David. Katie försörjer honom och deras två barn, Tom och Molly. Så en dag möter David helbrägdagöraren GoodNews, och blir omvänd. Han blir god. David lever efter principen att man alltid kan göra något för att förbättra världen. Snart har GoodNews flyttat in hos Katie och David, och tillsammans med honom börjar David göra gott. Det börjar stillsamt med att David ger Toms dator till kvinnohärbärget; han tycker att syskonen gott kan klara sig med en dator. När han ändå är igång, passar han på att också skänka flera av barnens leksaker. Barnen tillfrågas inte och kan inte protestera. Tom reagerar negativt och börjar stjäla i skolan, medan Molly är okritiskt lojal med sin far. Nästa projekt handlar om att få alla grannar med ett ledigt sovrum att upplåta rummet till ett hemlöst barn. David och GoodNews ställer till med fest i syfte att engagera grannarna i de goda gärningarna, och får några med sig. Men i deras nästa projekt händer något. De bestämmer de sig för att försonas med personer som de en gång behandlat illa. David ringer upp barndomskamraten som han mobbade i skolan. Men denne visar sig nu vara en högt uppsatt medborgare, och samtalet leder till att Davids gamla missnöje och avund återuppväcks. GoodNews tar kontakt med sin syster, som han tycker mycket illa om. Systern drar upp gamla synder från barndomen och är helt oemottaglig för försoning och handpåläggning. GoodNews gamla hat mot systern drabbar honom igen. Godheten har krackelerat.

Hornbys roman kan läsas som en skildring av familjerelationer i en typisk västerländsk medelklassfamilj, men den kan också läsas som en allegori över vår tids olösliga dilemman. Det är som allegori romanen blir intressant.

Bakom Davids ”öppna era dörrar” och Reinfeldts ” öppna era hjärtan” döljer sig samma idé – idén om att vara en god människa. Mekanismer och motmekanismer aktiveras av denna idé, och mekanismernas verkan gestaltas träffande i romanen. Där finns lilla Molly, som med åttaåringens naivitet framhärdar i att hon och den övriga familjen ska offra sig för allt och alla. Där finns Mike, den luggslitne byggmästaren som förklarar att de hemlösa är idioter och hälften av dem dessutom är rika. Där finns de övriga grannarna som bara kan ta avstånd från Mike genom att omgående ansluta sig till Davids godhetsprojekt. Så formeras ”de goda grannarna” och ”den onde Mike”. Mekanismen moralisk differentiering har aktiverats, och denna mekanism lurar i vassen så fort vi uppmanas att vara goda människor.

Moralisk differentiering är en grupp-psykologisk mekanism. Begreppet myntades av den numera tämligen bortglömde sociologen och civilisationshistorikern Norbert Elias. I boken – Etablerade och outsiders – presenterar han begreppet i ett inledande teoretiskt avsnitt. Därefter tillämpas det i en uppslagsrik empirisk studie av integration, maktförhållanden, tankeformer och självbilder i ett brittiskt lokalsamhälle på 60-talet. Begreppet bidrar till vår förståelse av godhetens skugga.

Inom alla grupper förekommer spänningar mellan gruppens medlemmar, och när spänningarna blir för starka aktiveras den moraliska differentieringen. Gruppen klyvs i de onda och de goda. ”De onda” består av de gruppmedlemmar som uppför sig illa och drar skam över gruppen. ”De goda” är noga med att handla enligt gruppens normer, och dessa medlemmar bidrar till gruppens karisma. Uppdelningen i ”onda” och ”goda” börjar alltså som spänningar inom gruppen, och den moraliska differentieringen aktiveras för att förhindra att gruppen splittras. Genom att bara se goda sidor hos den egna gruppen och enbart dåliga sidor hos andra grupper, kan gruppens inre splittring motverkas. Men i moralisk differentiering är den emotionella logiken sträng – karisma jämställs med naturgiven mänsklig förtjänst och gudarnas nåd; skam jämställs med mänsklig underlägsenhet och hot mot det etablerade. Moralisk differentiering leder med anda ord till en perverterad varseblivning.

I välfärdsstaten orsakar moralisk differentiering en särskild typ av grundläggande struktur: relationen mellan välgörare och offer. Ur denna struktur emergerar välfärdsstatens anspråk att kunna eliminera allt lidande. Detta anspråk, skriver den israeliska kultursociologen Eva Illouz, har medfört att lidandet tabubelagts i det västerländska samhället. Hon jämför vårt förhållande till lidandet med den viktorianska epokens förhållande till sexualitet. Normativt ska allt lidande betraktas som utveckling och något som kan botas med lämpliga interventioner. Går det inte att åtgärda, ja då finns inte lidandet längre – då finns bara de stora utmaningarna!

I samhällen där lidandet förlorat sitt språk och sina symboler blir vi alla offer, och som sådana är vi särskilt sårbara inför moralisk differentiering. Den skapar emotionella barriärer mellan grupper; barriärer som vi under godhetens banér inte kan acceptera. Moralisk differentiering rår varken politiken och juridiken på. Den härstammar ur människans väsen och våra existentiella villkor. Så som det gick för David och GoodNews, så gick det även för det svenska flyktingmottagandet – godheten krackelerade.

Godhet måste förr eller senare ersättas med realism, och realismen kräver att vi som medborgare förmår se det motsägelsefulla inom oss, och att vi erkänner det motstridiga hos andra. Vem som är offer och vem som är välgörare blir då en öppen fråga. Först när vi tillåter realismen, kan den moraliska differentieringens mekanismer motverkas, och då vi kan få syn på den falska godheten. Jag är alltså inte en god människa – men som realist är jag trots allt inte så pjåkig!